En tanke
Jag är inte jätteung, men tillräckligt för att knappt minnas tiden innan hela den här facebook, snapchat, instatrams, twitter grej ens existerade. Det började med ynka Lunarstorm, där jag knappt ens då var aktiv, hade nog dock vart det om vi skippade modemet lite tidigare och övergått till bredband.
När man hörde mamma skrika från våningen under:
- SOFIE, du får inte vara inne på internet längre, det kostar för mycket!!
Det övergick till bilddagboken, men det dog väl ändå ut ganska fort?
Att man skulle uppdatera med bilder varje dag och berätta vad man gjort, för att man ville att alla människor i lilla byn skulle veta vad man gjorde om dagarna.
Facebook, vi kommer dit allting går utför. Man lägger upp bilder på nedviktgångar, hur mycket man tränar, vad man äter, skriver "trött tjej" och lägger upp en skitsnygg bild på sig själv för man vill att människor ska tro man är supersnygg dygnet runt. Man har makten att skapa en helt ny bild av sig själv, den personen man vill att folk ska tro att man är. Alltid glad, alltid snygg.
Hälsosam, vacker.
Varför har vi utvecklat människan till någon som alltid behöver uppmärksamet över vad man gör.
Varför var vi tvugna till att sluta ha fantastiska dagar på stranden, ett dåligt väder, målade naglar, roligt, mysigt, svettigt utan att vi var tvugna att berätta det för alla 700 vänner du har på facebook.
Raderade för ett tag sen ca 150 "vänner"
Herregud 150 stycken?? Känner jag ens så många, på riktigt? Vilka skulle gå fram och säga hej till mig i verkligheten? Men på detta intranätet, där kan man snoka runt hej i vilt. Man har inga hemligheter längre, man behöver inte berätta roliga nyheter för sina vänner, för allting vet de redan.
"Det har jag sett på facebook"
Var det bättre förr?
Jag älskar och uppskattar varje dag, oavsett vad jag gör, och oavsett vilka som vet om det.
Kommentarer
Postat av: mamma
vem är väl som du ingen i hela världen
Trackback
