OkkejOkkej
Hej mitt minne.
De senaste veckorna hade gått åt till att söka jobb, jobb och jobb. När jag inte gjort det så har jag haft hårda diskutioner med Jesper, vissa av diskutionerna har han ringt frustrerat till Miranda och berättat för henne att jag är den mest blåsta människa han känner. Blåst, men står för det man tycker. Där ligger jag just nu.
Men jag fick iallafall ett jobb, i måndags förra vecka fick jag ett mail att en kiosk/spel butik ville ha in mig på intervju. Jag kom dit, fick jobb, hade upplärning i tre dagar, sen fick jag besked i söndags kväll på mail att bruden som jobbade där innan skulle komma tillbaka. Så där rök det för mig. Jaha, ut på banan igen tänkte jag.
Måndag morgon ringde telefonen och då var det Harald som skulle öppna en ny butik, intervju klockan 13. Vi satt säkert och snackade i 45 minuter. Fick god kontakt och fick även jobb på 100 %. Glad blev jag, allt löste sig. Men vägen till intervjuplatsen var så svår att finna.
Jag började i god tid, för jag hatar att vara sen, och till en intervju där man inte vet 100 vart den ligger, så var det lika bra att vara lite före. Sandakerveien 24, skulle ligga i Torsov/Sagene. Det var det området jag hade jobbat i innan och jag visste vart den butiken låg. Men jag kom dit, det var fel butik. OKEJ. Vart fan ska jag? För tillfället hade jag glömt bort vad det var för adress då jag hade glömt lappen hemma. Smart drag. Jag frågade några personer på stan, ingen visste. Jag gick in i en liten klädbutik för äldre damer, frågade kassörskan, hon visste inte. En utav kunderna kom fram och hjälpte mig, drog fram sin smartphone (vilket inte jag är ägare till) och googlade upp adressen. Okej, jag var i Sagene och skulle ta mig till Torshov. hmm, Hon gick med mig till busshållsplatsen, bussen jag skulle på höll på att köra iväg, så hon stannade den, slängde in mig på bussen och skrek till busschauffören vart jag skulle av, och att jag skulle ta ännu en trikk för att komma rätt.
Jag åker iväg några statjoner, hoppar av, går mot trikken och en man kommer fram till mig som jag sett på bussen och han frågar om jag vill ha mer hjälp. -, Ja, jag ska till sanakerveien? Jag men jag ska åt samma håll, jag kan gå med dig?
Åh TACKTACKTACK!
Kommer till ett byggområde? Mannen går fram och frågar byggarna. - Ja, vi håller på att bygga den butiken nu?
Okej, så vi är väl rätt då? Men hur ska jag hitta Harald?. Byggarbetarna säger att jag kan gå genom området, även om jag inte har hjälm på mig. haha, men jag hittar inget och går bara runt. Ringer Harald och han kommer och möter mig.
Och 45 minuter senare var jag ett jobb rikare.
Jag kunde inte tacka alla hjälpsamma människor tillräckligt kände jag, men vill bara berätta för världen att det finns hopp för mänskligheten! :)
Kommentarer
Postat av: Sandra
Härligt med människor som hjälper till :)
Postat av: Sahara 123
haha du och ditt hopp för mänskligheten ;))
Trackback
