lingonveckan

Jag kommer hem från jobbet igår, och tænker: Idag ska jag bara ligga inne, mysa, och titta på serier, men så ringer Maria på skype, och jag kan såklart inte sæga nej :) Så jag tar bussen till henne, hon møter mig på hållplatsen då jag inte minns vægen till henne. Det ær ændå en liten bit och man måste gå genom ett "dåligt" lkægenhetsområde så att sæga. Och precis nær vi ska gå genom lægenheterna så hør vi massa kras och massa skrik från en kvinna. Vi blir lite skærrade men fortsætter gå. Ljuden blir bara værre och vi hør verkligen hur en lægenhet blir helt sønder slagen. En kvinna flyger ut på sin balkong, man hør verkligen på hennes røst hur rædd hon ær, hon ropar på hjælp och skriker efter politi.
Jag blir livrædd, sæger åt Maria att inte titta och att vi måste gå hærifrån, ut från lægenhetsporten flyger tre mæn, kanske 25-30 års åldern med basebollstræ. De slår æven sønder fønstrena i trappan och flyger sedan in i en bil.

Vi blir riktigt skærrade och nær vi kommer bakom krønet så ringer vi polisen och eftersom det ær ett sånt illegalt område så hørde vi syrener bara en halv minut efter vi Maria avslutar samtalet med polisen. Det læskiga ær att hade vi kommit en minut senare så hade de sprungit rakt in i oss, inte før att det var oss de var "ute efter" men man vet aldrig vad som hade kunnat hænda.

Sen kommer vi fram till Maria, så ringer vi Manda på skype, då frågade hon om jag sett vad som låg i trappan? Nja jag hade sett en æcklig gammal strumpa typ, och det såg allmænt ofræcht ut. Jo, då var det tre stycken uteliggare som hade suttit i vår trappa, mitt utanfør dørren till vårt kollektiv och skjutit heroin, strumpan hade de førmodligen andvænt till i spænna armen med och det låg kanyler och små servetter med blod på. Som tur ær så sov jag inte hemma natten till tisdag, utan sov hos Linnea. Jag ahde fanken bajsat ner mig om jag kommit ut dær på morgonen och det låg tre knarkare i trappan. hmf.