Åker till Grekland
Okej, så här kommer det gå till. Flygtåget som kommer ta oss till flygplatsen (vi är nästan hundra på att det är gardemoen vi ska till) avgår klockan 00,00. Där kommer vi få sitta/sova/chilla/hänga i sex timmar tills flyget vårt går. Kommer ta ca 1,30 timme till Frankfurt. Där ska vi spendera ytterligare 6 timmar. Eftersom besöket på flygplatsen i Tyskland blir så lång, väljer vi att åka in till staden (är medvetna om att risken finns att vi missar nästa flyg)
Ytterligare en flygtur väntar som kommer ta landa på Athen klockan 18, har ingen aning om det är norsk tid eller grekisk. Där kommer vi spendera vår första natt i Grekland. Dagen därpå tar vi båten till den lilla ön Poros där vi ska hänga i två veckor. Soliga tider väntar oss.
Dagens guldlott
Har bott på Grunerlökka i ca tre månader, och jag har aldrig kännt mig mer hemma i hela mitt liv. Jag bestämde mig för att aldrig lämna denna stadsdel då jag trivs så otroligt bra!
I dessa tre månader jag bott här har vi alla i kollektivet (bara norrmän) fört över månadshyran till Morten, som står på lägenheten. Igår fick jag reda på att han skulle flytta och jag började fundera över vad som händer nu.
-Vem ska stå på lägenheten?
Jag har inte lust.
Idag ringde Stephen hyresvärden, som inte var speciellt glad, men lättade efter ett tag då han förstod att vi har lika svårt att få tag på Morten som han har och vi har inte fått någon som helst information om vad som ska ske.
I slutet av Juli kommer de behöva nya människor, iaf någon som står på lägenheten, och ca 50 000 i dep.
Hemlös.
På lördag åker jag till Grekland i två veckor, fantastisk skön känsla att vara hemlös när man kommer tillbaka från den!
Jag ringer Hultan i förtvivlan och gråten sitter i halsen.
- Lugn Sofie, det löser sig alltid, du är inte ensam, vi fixar det här tillsammans.
Älskade vän ♥
Samtidigt som jag har henne på tråden skriker hennes rumskamrat i bakrunden.
- Det är precis någon på SIO (svenskar i oslo, facebooksidan) som har skrivit ut att de har ett ledigt rum på Olaf ryes.
Exakt där jag bor. Tog kontakt med tjejen, som dessutom kom från Sölvesborg, och ikväll efter jobbet gick jag hem till dessa nyafunna människor och woops, inte längre hemlös.
ibland är det läskigt vilken otur och tur man kan ha på så kort tid.
Som Hultan sa, det löser sig alltid!
En tanke
Jag är inte jätteung, men tillräckligt för att knappt minnas tiden innan hela den här facebook, snapchat, instatrams, twitter grej ens existerade. Det började med ynka Lunarstorm, där jag knappt ens då var aktiv, hade nog dock vart det om vi skippade modemet lite tidigare och övergått till bredband.
När man hörde mamma skrika från våningen under:
- SOFIE, du får inte vara inne på internet längre, det kostar för mycket!!
Det övergick till bilddagboken, men det dog väl ändå ut ganska fort?
Att man skulle uppdatera med bilder varje dag och berätta vad man gjort, för att man ville att alla människor i lilla byn skulle veta vad man gjorde om dagarna.
Facebook, vi kommer dit allting går utför. Man lägger upp bilder på nedviktgångar, hur mycket man tränar, vad man äter, skriver "trött tjej" och lägger upp en skitsnygg bild på sig själv för man vill att människor ska tro man är supersnygg dygnet runt. Man har makten att skapa en helt ny bild av sig själv, den personen man vill att folk ska tro att man är. Alltid glad, alltid snygg.
Hälsosam, vacker.
Varför har vi utvecklat människan till någon som alltid behöver uppmärksamet över vad man gör.
Varför var vi tvugna till att sluta ha fantastiska dagar på stranden, ett dåligt väder, målade naglar, roligt, mysigt, svettigt utan att vi var tvugna att berätta det för alla 700 vänner du har på facebook.
Raderade för ett tag sen ca 150 "vänner"
Herregud 150 stycken?? Känner jag ens så många, på riktigt? Vilka skulle gå fram och säga hej till mig i verkligheten? Men på detta intranätet, där kan man snoka runt hej i vilt. Man har inga hemligheter längre, man behöver inte berätta roliga nyheter för sina vänner, för allting vet de redan.
"Det har jag sett på facebook"
Var det bättre förr?
Jag älskar och uppskattar varje dag, oavsett vad jag gör, och oavsett vilka som vet om det.
